Dag åtta.
Klockan ringde än en gång 04.30, och det var dags att gå upp. Jag har inte sovit riktigt bra någon natt sedan äventyret började, och likadant var det denna natt. Varje morgon säger jag till Frida. "Ja, det är ju tur att någon av oss håller vakt, så att den andra kan sova!". Tänk vad skönt det vore, om man kunde sova en hel natt, utan värk och utan oro. Nog om det! Idag skulle vi fortsätta norrut till en stad vid namn Sigirya. Där finns en sten stor som ett berg, "citadel of Sigirya", som är mer än 200 meter hög. Väl där var det bara att börja klättra. Vilken utmaning! Det kändes i benen att vi har varit utan träning i över en vecka. Vi var där redan halv 8, men solen var redan på väg upp. Det var en varm dag, vilken gjorde klättringen ännu jobbigare. Jag har förresten lärt mig något nytt om mig själv idag! Jag är höjdrädd. Fy vad benen skakade då jag vände mig om och tittade ned. Det ska man aldrig göra! Så inte nog med att det var en fysisk utmaning, det blev även en stor psykisk utmaning då jag var tvungen att ta mig till toppen utan att ge upp, trots rädslan. När jag tog det sista steget var jag riktigt stolt över både Frida och mig själv. Tänk att vi klarade det! Vi stannade på toppen en lång stund. Det vi fick se går inte att beskriva med ord. Det kändes som att vi blickade ut över hela världen. Underbart! Vi tog massor med fotografier, men de bästa har vi nog i våra minnen. Det går inte riktigt att fånga sådana bilder med en kameralins. Jag försökte i alla fall, för er skull. Så att jag kan visa er när jag kommer hem!
Resan hem skulle ta sju och en halv timme, så när vi hade klättrat ned på andra sidan tog vi oss ganska snart till bilen och vår chaufför för att börja köra hemåt. Klockan var nu ungefär halv elva på förmiddagen, så vi hade hunnit med mycket trots att klockan inte var särskilt mycket. Färden hem var skumpig, mycket skumpig. Små och krokiga vägar, hela vägen hem. Klockan sex stannade bilen utanför huset, oj vad skönt! Vi gick till kantinen och fick dagens "rice and curry", och sedan gick vi hem. Efter en lång dusch blev man nästan människa igen! Nu har vi ätit och kollat igenom alla bilder från helgens bravader. 318 stycken blev det. Några av de minnen jag kommer att ta med mig härifrån fångade på bild. God natt.
