linasresa

 

 

I fredags, klockan 04.20 (plus ännu en timme, så ligger just nu sju timmar före er där hemma), stannade bussen mitt i centrala Kuala Lumpur. Trötta och yrvakna, men glada över att vara framme i Malaysia, tog vi en taxi (eller teksi som det heter här) till hotellet och gick direkt och lade oss. Fyra timmars livsnödvändig sömn blev det innan vi gav oss ut för att upptäcka den vackra staden. Trots storstadspulsen och den stora mängden bilar trivdes vi genast mycket bättre här än vad vi gjorde i Bangkok, vilket antagligen beror på att luften är mycket renare här, och att staden ger ett allmänt fräschare intryck. Det finns dock tydliga kontraster mellan fattigt och rikt, precis som i de flesta storstäder. Vi stod framför ett enormt köpcenter, nybyggt och modernt, med affärer som Louis Vuitton, Gucci och YSL, och tittade på den pampiga fontän som stod i förgrunden. Vi gick sedan vidare till baksidan av centret, och möttes här av små, trånga gator, med slitna lägenheter och mängder av sopor, katter, och de matvagnar med lokal mat som Milla och jag har blivit så förtjusta i! Vi valde att lämna lyxen för de, enligt oss, mysigare delarna, och satte oss på ett matställe för lite frukost. Med hjälp av teckenspråk (engelskakunskaperna här var obefintliga) lyckades vi beställa färskpressad juice och äggröra. Perfekt! Under eftermiddagen hann vi med en rörig prutmarknad i Chinatown, besöka ett hinduiskt tempel, äta bakelse sittandes på en bänk längs vägkanten, och gå gå gå i timmar runt staden. När solen började gå ned åkte vi upp i KL tower, det 421 meter höga tornet med utsikt över hela Kuala Lumpur. Helt otroligt vilken mäktig syn! Nästa dag åkte vi med lokalbussen ut till den stora bussterminalen, och tog därifrån en buss genom hela Malaysia till hamnstaden Mersing på östkusten. Resan tog sex timmar, och där fortsatte vårt äventyr!

Ikväll är vår tredje och sista kväll här på Koh Lanta. Klockan är strax efter elva här, och vi har precis kommit hem efter att ha varit på en svensk bar och sett melodifestivalen. Inte så traditionsenligt som det brukar vara... Med en kall Chung i handen (antagligen min första och sista. Nej, jag är ingen öldrickare) satt vi och svettades framför storbildstv:n. De hade dock poppat popcorn till oss, så det kändes faktiskt lite som hemma! Idag har vi varit iväg hela dagen lång. Vi tog båten tidigt imorse och hann med besök på så mycket som fyra öar idag! Det blev snorkling på Koh Cheuk och Koh Waen bland korallrev på ungefär en och en halv meters djup. Djurlivet var rikt här, och vi såg säkert upp emot 25 olika fiskarter. Då vi snorklade på Koh Waen hände något som man inte tror ska hända. På grunt vatten möter vi, hand i hand, helt plötsligt en Blacktip reef shark, cirka en meter lång. Jag hann ta en god titt på honom, eftersom han långsamt simmade mot oss, och sedan vek av och simmade vidare framför oss. Häftigt!! Han måste ha simmat vilse... Är så glad för Millas skull att hon fick chansen att uppleva det, även utan dyk på djupt vatten. Vi besökte även Emerald cave på ön Koh Mook. Dagens guldkorn näst efter hajmötet! Då vi kom fram till grottöppningen fick vi hoppa från båten och simma genom den mörka grottan, 80 meter fram till en liten strand omringad av höga bergväggar. Vattnet i grottan var emeraldfärgat, solen lyste ned genom öppningen, och platsen var sagolik. Vi avslutade dagens utflykt med att besöka Koh Ngai, en näst intill oexploaterad ö med vacker vit sandstrand och turkost vatten (vilket vi börjar bli bortskämda med nu...). Där åt vi lunch och låg och flöt i det salta vattnet så länge vi bara orkade. Perfekt avslutning på ännu en perfekt dag! Igår kväll, efter att ha blivit trötta på att bada, sola, sova, bada, sola, sova, tog vi en flera timmar lång promenad längs med Koh Lantas västra kust. Vi avslutade promenaden med en sen middag i centrum, och tog därefter en tuktuk tillbaka hem. Kul att få se lite av Koh Lanta, vilket man gör bäst genom att bara vandra runt! Vi stannande förresten till på vägen för att fylla på vätskeförrådet med en fruktshake, och fick frågan om vi ville ha den "to go". Ja, svarade vi, och förväntade oss nog någon form av plastglas/bägare. Se bilden. Det var vad vi blev ivägskickade med! Annorlunda men kul. Som så mycket annat här. Imorgon väntar nya äventyr. Då tar vi båten fem timmar söderut mot Koh Lipe. Godnatt!

 

Efter tre långa och intensiva dagar gick min dröm äntligen i uppfyllelse. Igår tog jag min CMAS, dykarlicens, på Poseidon Dive Center här i Ao-Nang. Jag är otroligt stolt och kunde inte vara gladare! Har svävat runt på moln sedan jag fick certifikatet i min hand sent igår kväll, efter nästan 14 timmar ute på havet. Åh, jag vill berätta allt så jag tar det från början! I söndags började jag. Då var det teori kombinerat med otaliga timmar i poolen. Fruktansvärt kallt, men roligt att lära sig så mycket nytt och att få öva sig på att dyka. I måndags skulle jag egentligen göra mitt första open water dive, men den starka vinden ställde till det för oss och vi var tvungna att avvakta. Det var då jag och Milla åkte på Flumride-båtturen istället. (Varför vi nu gjorde det!!?) I tisdags var vattnet lugnare och vi gav oss ut för att dyka lokalt runt öarna Koh Yawasam och Koh Do. Mitt första dyk var en timme långt och på ett djup av nio meter. På grund av vindarna från dagen innan var vattnet tyvärr lite grumligt, men jag fick fortfarande möjligheten att för första gången på riktigt se den fantastiska värld som finns under havsytan. Eftersom det var mitt första dyk var jag så fokuserad på att göra allt rätt, speciellt att få tryckutjämningen i öronen att fungera, så jag hann inte riktigt njuta av det jag fick uppleva. Andra dyket gick bättre. Då gick jag, tillsammans med min instruktör Daniel, ned på tolv meters djup. Även denna gång var dyket 60 minuter långt, men kändes som 15 - max! Tiden flyger iväg och jag blev lika förvånad varje gång Daniel gjorde "Dags-att-gå-upp-tecknet" till mig. När jag kom tillbaka hem på eftermiddagen var jag så trött att jag knappt kunde gå eller ens lyfta armarna, och jag somnade som en stock! Märklig trötthetskänsla som jag aldrig känt förut. Inte konstigt dock, med tanke på det stora tryck kroppen utsatts för, och att ha kroppen fylld till bredden med kväve har säkert också något att säga. Igår, onsdag, var det dags igen, för min tredje och sista dag. Vi gav oss iväg strax efter  klockan sju och startade den två timmar långa båtfärden mot Phi Phi öarna, där dyk nummer tre, fyra och fem skulle göras. Vi var ungefär 30 personer på båten, och alla dök i grupper, utom jag som hade haft  turen att få Daniel som instruktör. En otroligt duktig och erfaren instruktör som dessutom är ägare av Dykcentret. Efter varma rekommendationer från Lelav, under middagen i Bangkok, åkte jag till Ao-Nang och bad speciellt om att få just honom. Efter att ha varit skadad och uppe ur vattnet i tre månader var Daniel lika glad som mig att han fick mig som student, och jag honom som instruktör! Var var jag? Just det. Dyk nummer tre! Vädret igår var alldeles perfekt. Sol, klarblå himmel och stilla vatten. Vi såg till och med ned till botten uppe från båten! Vi dök än en gång i en timme, och denna gång på 19 meters djup. Jag som trodde att tisdagens dykning var det häftigaste jag varit med om. Jag ändrade mig snabbt efter att ha börjat mitt tredje dyk. Sikten var så klar att vi kunde se 25 meter, och en helt ny värld öppnade sig!! Jag skulle fortfarande göra några test i varje dyk, men förutom dem kunde jag bara njuta. Några av de djur vi fick se var Lionfish, Seacucumber, Honeycomb moray och Cornetfish. Fantastiskt! Okej, nummer fyra: en timme långt och 21 meters djup. Otroligt häftig känsla att ha varit så långt ned på havets botten!! Även om man, när man väl är där, inte märker någon större skillnad på om det är 10, 15 eller 20 meter. Det enda man som dykare märker skillnad på är hur mycket luft man använder sig av, och även på djur- och växtlivet, vilket skiljer sig mycket åt beroende på hur djupt man går. På mitt fjärde dyk fick jag återigen se massa nytt liv, bland annat Clownfish (Nemo), Yellow eyed moray eal, Powder blue surgeonfish och Giant pufferfish. Mitt femte och sista dyk går nästan inte att beskriva med ord. Jag var klar med alla test och fick därför göra mitt första "fun-dive". Vi höll oss på mellan två och nio meters djup under hela timmen eftersom vi hoppades att få se haj, vilka ofta inte rör sig djupare än på fem meters djup. Och helt plötsligt hände det. Mitt framför mig simmade en 180 centimeter lång Blacktip reef shark, och lika fort som den dök upp var den borta igen. Wow!! Snacka om skräckblandad förtjusning. Coolt. Bara en liten stund senare stötte vi på en Hawksbill turtle på en meter, som lugnt gick omkring på botten och letade mat. Efter femte och sista dyket åkte vi tillbaka mot Ao-Nang. Solen  började gå ned, och jag satte mig längst framme i fören, med havet och solnedgången som enda utsikt framför mig, och skrev min exam. Det var annat än gråa och tråkiga skolsalar det! Jag såg solen gå ned, det blev snabbt bäcksvart, och jag  fick använda ficklampa för att kunna se de sista frågorna och fylla i mina svar. Vid klockan nio var vi tillbaka på dykcentret och jag fick beskedet att jag tagit min dykarlicens och med en applåd från hela gänget blev jag välkomnad in i familjen. Lycka! När jag kom hem väntade Milla med en stor grattiskram och en drink att skåla på. Sedan gick vi ut och firade. Vi åt på restaurang och avslutade kvällen med att göra det vi gör bäst, gå ut och dansa! Underbar dag. Så, om du inte har dykarcertifikat, ta det. Nu direkt. Det är det bästa som finns! Ikväll har vi varit och ätit en romantisk Alla-hjärtans-dag-middag, och fortsatt att fira. Idag var sista dagen i Ao-Nang och imorgon tar vi båten till Koh Lanta, en ö belägen två timmar söder om där vi befinner oss nu. Där fortsätter äventyret! Hej så länge.

Ännu en (vad man för stunden tror) oslagbar dag har passerat. Vi började dagen med att unna oss var sin helkroppsmassage och pedikyr, så nu är vi som två nya människor som dessutom har färg på tånaglarna! Underbart och avkopplande. Det var vår förmiddag det. Lite lyx, lite sol, lite bad, och massor med färsk frukt! Efter lunch började gårdagens riktiga äventyr. Då tog vi en long-tail boat runt till 3 öar som alla är belägna mellan 15 och 30 minuters båtfärd från Ao-Nang: Poda Island, Chicken Island och Tup Island. Sanden var vitare än det vi sett tidigare och vattnet var mer turkost. Härlig syn!! Öarna var vackra, alla på sitt sätt, så vi spenderade eftermiddagen med att strosa runt, fotografera, bada och framför allt njuta av hur vackert allt var! Vid ett tillfälle under båtturen kastade vi ankare för att sedan kunna hoppa i och snorkla, vilket jag (som älskar vatten) så klart tyckte var roligt och helt fantastiskt. Som vanligt. Känner att det snart får hända något tråkigt och jobbigt här, för mina positivt beskrivande adjektiv börjar ta slut... Det var vindigt på havet igår, vilket tyvärr medför något grumligt vatten och några färre fiskar, men vi fick i alla fall ett smakprov på både korallrev och fiskar i regnbågens alla färger. När jag skriver att det var vindigt på havet är det ingen överdrift. Vi fick uppleva en "riktig" Flumride (du vet vattenattraktionen på Liseberg där man i en stock åker ner för ett stup där det skvätter upp lite vatten på en?) gånger hundra! Det skumpade så mycket att rumporna lyfte från sätena, och vi var fullkomligt dyngsura av allt vatten som forsade över oss... Jag satt i mitten och kiknade av skratt och skräckblandad förtjusning, utan någon möjlighet att hålla fast mig i något. Medan Milla, något skräckslagen, krampaktigt satt och höll sig i båträcket. Vilket äventyr! Vi avslutade färden med att besöka Phranang caves och hade sedan BBQ  med grillade räkor, hel fisk och grillspätt på stranden i solnedgången. Fantastiskt åter igen! När vi skulle hem hade tidvattnet spelat oss ett spratt. Båten kunde inte komma in och hämta oss, så vi fick vada ut till den genom att försiktigt gå på korallreven och försöka undvika alla de sjöborrar som låg och lurade. Spännande avslutning på en spännande, härlig, rolig, underbar, vacker, varm, fin, fantastisk, äventyrlig, solig och god dag! 

Exakt 24 timmars resa blev det, från Kivik till Bangkok. Väl framme på flygplatsen möttes vi av varje resenärs mardröm. Alla fick sina väskor, alla utom vi. Typiskt. Trötta som vi var försökte vi hålla modet uppe och vara positiva. "Det viktiga är att vi mår bra och att ingen är sjuk eller skadad", sa jag gång på gång till Milla med ett krystat leende på läpparna.. :) Vi fick beskedet att väskorna var försvunna, och gick för att skriva en anmälan. Något förtvivlade började vi fylla i papperna, och undrade vad vi skulle ta oss till nu? Då kom en från personalen med en lapp där det stod att de funnit två ryggsäckar i Finland. Vi identifierade innehållet i väskorna som vårt, och tog ett skutt av glädje! I skriven stund (precis ett dygn senare) sitter vi på hotellrummet och väntar på väskorna, vilka skulle landa i Bangkok kl 08 imorse och bli körda till vårt hotell. Håll tummarna för oss att de kommer. Snaaaart.

 

Första dagen hann vi med massor. Ett par timmars sömn i var sin solstol vid poolen på hotellet, upptäcktsfärd med båttaxi på floden genom Babgkok, besök på stort matköpcenter där vi provade vår första thailändska mat i ett av stånden, och till sist en middag och återträff med min efterlängtade vän Lelav och hennes pojkvän. Kvällen fylldes av skratt och gamla minnen, och den dåliga starten på resan glömdes fort bort. Summa sumarum: en perfekt första dag på vår resa! Nu ska vi ut och fortsätta upptäcka Bangkok. Vi hörs!