Dag sex.
Dagen började med ett besök på "Kalutara north clinic", en klinik för kvinnor. Idag hade tio gravida kvinnor en träff, där de genom demonstration och övning fick lära sig hur de ska ta hand om sitt barn efter det är fött. En "Public health nurse" gick tillsammans med tre "Public health midwives" igenom allt kvinnorna bör veta. De fick bland annat öva sig i hur man ammar, hur man syr babykläder, hur man tvättar händerna, hur man sveper in barnet i ett tygstycke och hur man byter blöja. (Blöjan bestod endast i en liten bit tyg, och vi fick förklarat för oss att det bara är de rika som använder "Pampers".) Vi förstod så klart inte ett ord av vad de sa, men genom kroppsspråk kommer man långt! Väldigt intressant förmiddag! Och än en gång väldigt annorlunda från hur vi gör i Sverige.
På Sri Lanka får en nybliven mamma stanna hemma från jobbet i 84 arbetsdagar innan det är dags att gå tillbaka till jobbet (om de inte är en "housewife"). De undrade hur vi har det i vårt land, och då jag berättade att svenska mammor ofta stannar hemma ett helt år, eller till och med ett och ett halvt år ibland, blev de mycket förvånade. Det blev inte bättre av att jag nämnde att det även blir vanligare och vanligare att männen stannar hemma och är pappalediga då mamman går tillbaka till jobbet. Kulturkrock! Kvinnan jag talade med ("Health education officer" till yrket) nämnde dock att de arbetar mycket med att få det mer jämställt mellan kvinnor och män. De uppmuntrade till exempel kvinnorna på mötet att be om mer hjälp från sina män nu när de är gravida, och även efter förlossningen. "Era män kan både städa, tvätta och hjälpa er att laga mat", sa PHN och PHM till kvinnorna. Ja, det är klart att de kan, säger vi.
Det var förresten kul att se när kvinnorna anlände till träffen. Förutom några få bilar på vägarna ser man mest tuktuks och mopeder här. Då vi tittade ut genom fönstret såg vi den ena höggravida kvinnan efter den andra bli skjutsad av sin man bak på en liten, liten moppe (ofta även utan hjälm). Det är inte varje dag hemma i Sverige man ser något sådant!
Det blev en lång förmiddag. Vi lämnade institutet kl. 08.30 i morse, och vi var fortfarande kvar på kliniken då klockan slog 12. Vi var väldigt hungriga, men hade inte mage att tacka nej då våra två handledare för dagen erbjöd oss att stanna vid ett tempel på vägen hem. Det blev alltså ett stopp vid vårt första buddhistiska tempel. Inga skor på fötterna och täckta axlar, sedan var det bara att gå in. Vi gick upp genom några långa trappor för att sedan stega in i en stor vit kupol. Längs med väggarna fanns vackra måningar av olika gudars liv och gärningar, och i mitten av kupolen fanns fyra stora statyer av Buddha, dit människorna gick fram och bad. Vackert! Vi fick till och med se denna resas första apa, i ett träd utanför templet. Kul! Efter en snabb visit bar det hem till institutionen för att hinna äta lunch före ett möte med vår handledare, Dr. Chintha. Guess what, det blev "rice and curry" igen. Denna gång med någon röd/orange röra som var bland det starkaste jag någonsin ätit!! Så det blev till att peta ut riskornen igen. Nemas problemas, vi börjar bli vana! Efter ett lyckat möte med Dr. Chintha, (där vi bland annat fick nästa veckas schema) tog vi en tuktuk in till Kalutara city.
Oj oj oj, vad mycket människor, bilar, tuktuks, mopeder, lukter, färger, intryck! Jag vågar mig inte ens på att försöka beskriva allt. I vartenda hörn fanns en liten butik, där det antingen såldes frukt, nötter eller sandaler (det kändes så i alla fall). Äntligen! Det är precis exakt stunder som denna som gör det roligt att resa till nya platser. Vi gick och strosade ett slag, kollade lite här, och lite där. Sedan började vi så smått att vandra hemåt. Ungefär fyra kilometer tror vi att det är hem till oss, så det blev en skön promenad. En del av vägen hem går man längs med järnvägsspåret, som i sin tur går längs med havet, så vi hade en skaplig utsikt hela vägen hem! Det känns dock inte helt säkert, då det inte ens finns något som liknar trottoarer på gatorna i Kalutara. Trafiken är, som ni säkert har förstått, hemsk. Så det gäller att se upp! På vägen handlade vi hem frukt och vatten, mums. Då vi kom hem, trötta, hungriga och framför allt – smutsiga, väntade ett litet matpaket på oss i kantinen. Dagens middag, "rice and curry" med små bönor och – hör och häpna – morötter. En ny smaksensation, som har varit riktigt efterlängtad. Så starkt att läpparna började blöda, men faktiskt riktigt gott ändå.
Nu ska vi göra oss redo för sängen. Klockan är halv tio och vi ska upp kl 04.30 imorgon, för då ska vi iväg på äventyr minsann. Det blir en roadtrip till centrala delen av Sri Lanka. Spännande! God natt. Ps. Just nu åskar, blixtrar och regnar det så mycket att vi börjar undra om både tak och väggar kommer att braka ihop inatt. Usch. Måtte det snart sluta…
