Dag tio.
Vi började dagen med en timmes promenad i morgonsolen. Härligt! Efter det kunde vi unna oss en god frukost med mackor och ananas. Klockan halv 10 blev vi hämtade i lobbyn av samma chaufför som vanligt. En jättetrevlig man! Vi har till och med fått träffa hans fru och söta dotter, som han hämtade upp på ”pre-school” en dag då vi var på väg tillbaka till institutet från något av våra ”field visits”. Idag var vi på en klinik ett par kilometer från Kalutara som heter ”Dediyawala health centre”. Väl framme kom vi från ingången direkt in i en stor sal. I denna sal fanns uppskattningsvis 120 kvinnor och barn samlade (och ungefär 7 män). Vilken ljudnivå! Salen var uppdelad i två delar med träbänkar i långa rader. I den ena delen satt höggravida kvinnor, som var delaktiga i ett ”nutrition program”. De fick alltså, precis som på ”Ante natal clinic”, information om vad de ska äta under graviditeten och under amnings-perioden. I andra delen av salen satt kvinnor med sina barn i åldrar från ett par månader till ett par år, som var här för att bli vaccinerade. De flesta var sexmånadersbabys som skulle få ett vaccin mot sex olika sjukdomar, däribland hepatit, polio och difteri. Vi var med under vaccinationerna, och än en gång gick det annorlunda till mot vad det gör hemma. Sjukvårdspersonalen ursäktar sig hela tiden gentemot oss genom att säga saker som; ”Vi är inte lika rika som ni är i Sverige, så vi måste göra så här”, och så vidare. Vad svarar man på ett sådant påstående? Jag är imponerad av hur de klarar att göra så mycket som de faktiskt gör för de här människorna, trots den ekonomiska situationen!
De bjöd alla, stora som små, på ”rice and curry” med glass till efterrätt. Väldigt generöst! Riset låg i en tunna som var en meter hög, har aldrig sett så mycket ris i hela mitt liv! (Kanske om man skulle titta i min magsäck…?) Vi rörde oss runt i salen en stund och försökte få kontakt med kvinnorna och barnen. Inte lätt när man inte talar samma språk, men det blev många vänliga leenden, och vi fick träffa många underbart söta bebisar! Ljudnivån var som sagt på topp, så man blev snabbt trött i huvudet. Efter två timmar på kliniken var det dags att åka hem igen. Spännande och givande förmiddag! Det blev en snabb lunch i kantinen (”rice and curry” – så klart), innan vi gav oss iväg. Vi fick eftermiddagen ledig idag, efter att mötet vi skulle haft blev inställt. Det är inte ofta vi har eftermiddagarna lediga, så det gäller att passa på att utnyttja tiden! Väskorna packades snabbt och bikinin åkte på. Mot havet! Någon kilometer längre bort än där vi brukar bada har vi hört att det ska ligga ett hotell, så vi bestämde oss för att gå dit och kolla. Vi har känt oss lite rädda de senaste gångerna vi har varit vid havet, så därför tänkte vi att det skulle kännas lite tryggare att ligga vid ett hotell där det kanske skulle kunna finnas några fler turister. Vi hittade hotellet, och stötte även på två medelålders par från Belgien. Trevligt! Det blåste mycket idag, och efter att vi lagt oss ned blev det bara värre och värre. Inte roligt att ligga på stranden då, så det var bara att ge upp, tyvärr.
Klockan var bara ett, så vi kunde inte åka hem redan! Istället tog vi en tuktuk in till Kalutara city, för att gå lite i affärer. Tyvärr är här inga direkt shoppingvänliga saker i affärerna, (förutom frukten då.) Det är mestadels kvinnokläder (modet här är inte alls som hemma, som ni säkert förstår), barnkläder, butiker med plastbyttor (de verkar ha stor användning för sådana här nere), små röriga affärer med hårgrejer och plastsmycken, skobutiker (mestadels kvinnoskor, det vill säga sandaler i alla färger och former med en liten klack) och till sist tygaffärer (där kvinnorna köper tyg till sina Sari). På tio dagar har jag inte köpt någonting överhuvudtaget förutom mat. Känns lite konstigt, men det kanske är bra för mig? Ha! Vi provade förresten ”rotty” idag. Beskrivningen från min Pocket guide lyder: “a doughy pancake wrapped around spicy dollops of vegetable or potato”. (Tack Sara, guiden har kommit mycket väl till nytta. Minst en gång varje dag!) Beskrivningen stämde mycket bra, med betoning på spicy! Väldigt roligt att testa något äkta Sri Lankanskt, och det bättrade även på min hemlängtan efter pappas pannkakor. Mums!
Nu sitter vi på rummet och skriver i våra elektroniska dagböcker, precis som varje kväll. Skön avkoppling och avslut på dagen. Imorgon är det en ”Public holiday” här, så vi är lediga. Då ska vi ta en tuktuk mot söder och utforska byarna som ligger längs med kusten. Spännande! God natt.
Till vänster syns salen, och på bilden till höger är en PHM i full gång med att vaccinera barnen.
