linasresa

De senaste dagarna har min förmåga att se allt positivt verkligen satts på prov. I måndagskväll kom vi fram till Koh Lipe, efter åtta timmar på resande fot (istället för de förväntade fem). Trötta och hungriga möttes vi av otrevlig hotellpersonal som genom någon form av misstag inte hade något rum till oss, och som dessutom inte ville erbjuda någon form av hjälp. För att slippa sova på stranden fick vi ta ett dubbelt så dyrt rum första natten (som faktiskt inte var värt en krona mer än det billigare som vi stannade i under de två kommande dagarna). Ungefär här började min kropp arbeta mot mig, och jag fick ligga böjd över toalettstolen hela natten. Nästkommande dag låg jag under fläkten på det olidligt varma rummet och sov, medan Milla gav sig ut för att upptäcka ön. Mindre roligt. För mig alltså. Hon var på öns östra sida, på Sunrise beach, och jag fick lita på hennes ord om att även detta var en mycket vacker plats. Det var en extremt varm dag, solen sken och havet var klart, och hon hade fått uppleva när de lokala fiskarna samlade in dagens fångst vid vattenbrynet. Tredje dagen på Koh Lipe ville jag inget annat än att vara hemma i kalla Oslo och sova, men jag vägrade förlora ännu dag av resan. Jag plockade fram den lilla energi jag hade, också tog vi en lugn promenad genom ön. Vi gick först förbi den lilla moskén, och sedan hälsade vi på den buddhistiske munken Pairoaje och hans många djur i Hantalay temple. En vacker plats i skogen med små visdomsord skrivna på plankbitar som satt uppspikade i träden. Vi bodde på södra sidan, på Pattaya beach, och efter promenaden hade vi tagit oss ut på Sunset beach, på västra sidan. En liten, nästan öde strand, med otroligt vit och mjuk sand. Här spenderade vi resten av eftermiddagen, sovandes under ett träd i skuggan. När solen började gå ned tog vi en long-tail båt runt ön, tillbaka till vår strand. På båten fanns Milla och jag, mannen som körde, och hans två små döttrar. Under hela färden satt de längst fram i fören och sjöng så högt de bara kunde. Mellan verserna stannade de upp och brast ut i gapskratt. Vilket nöje att vara med pappa på jobbet! Vi avslutade sista kvällen på Koh Lipe med att gå ut och äta på en av strandrestaurangerna, med bord och stolar i sanden, precis nere vid havet. Livemusik, tända ljus och god mat. Hög mysfaktor! Efter lunch i torsdags styrde vi vidare mot Malaysia och Kuala Lumpur. Först speedboat, sedan minibuss, och sist buss. Femton timmar. Perfekt möjlighet att se mer av södra Thailand, och norra Malaysia så klart!