linasresa

Mersing var en slags mellanlandning för att ta oss vidare till Tioman Island, som ligger ungefär två och en halv timmes båtfärd från Mersings hamn. Dessa två och en halv timmarna skulle visa sig vara bland de värsta i mitt liv, men det kommer jag till senare. Först vill jag bara berätta om vår kväll i Mersing! Vi promenerade på gatorna med tusentals fåglar sittandes på elledningarna, vi besökte den lilla marknaden på torget, och vi åt middag på ett av de lokala matställena. Vi börjar kunna det här nu, att beställa mat utan meny och med bristande språkkunskaper. För mig blir det nästan alltid kyckling, ägg och grönsaker, men för varje nytt ställe jag kommer till är det nya smaker, så det gör mig ingenting! Efter maten gick vi förbi ett litet bageri som praktiskt taget ropade på oss... Så där var vi tvungna att gå in och äta var sin bit av den fyra våningar höga banan- och chokladmoussetårtan. Gott, gott, gott! Nästa morgon tog vi färjan mot Tioman Island. Det var väldigt vindigt i söndags, och jag fick snabbt lära mig att jag tydligen blir väldigt sjösjuk. Färjan var fullpackad, och det som utspelade sig var som i en dålig komedi (eller möjligen skräckfilm). Människor kräktes till höger och vänster; i påsar, på golvet och på sig själva. Mitt i detta kaos satt jag. Blundade, och försökte ha 100 procent fokus på att andas. Lugnt och djupt. Ett andetag i taget. In genom näsan och ut genom munnen. Kan du tänka dig detta skräckscenario? Jag har nog aldrig varit så glad och lättad som när vi kom av färjan, till en pir som inte rörde sig och med frisk luft att andas in i lungorna. Underbart!