linasresa

Tre fullkomligt avstressande, avslappnande och oerhört lugnande dagar fick vi i Sanur. Våra dagar bestod av lång, god frukost, och efter det en kort men härlig promenad ned till stranden. Där låg vi näst intill ensamma i det långgrunda, glasklara vattnet och bara njöt. Med jämna mellanrum reste jag mig upp, gick med lätta långsamma steg ut på djupare vatten, doppade mig, vände och gick tillbaka. Om vi fick lust lyssnade vi på musik eller på en bra podcast, läste några rader i en bok, eller tog en svalkande och mättande bananmilkshake i skuggan. Låter det rogivande? Det var det! Jag har nog aldrig känt mig så lugn i hela mitt liv. Även fast hjärnan de senaste dagarna har börjat arbeta på högvarv inför allt som väntar när jag kommer hem med flytt, nytt jobb och fortsatta studier, fanns det ingen möjlighet att bli uppstressad i den miljö vi befann oss i. Underbart! På kvällarna strosade vi runt på gatorna, kollade lite i butiker och försökte göra det svåra valet om vilken restaurang vi skulle välja för intag av middag (ungefär där låg nivån på hur jobbigt vi hade det i Sanur).

 

I söndags fick vi bästa överraskningen. Helt plötsligt dök finaste Una upp på stranden helt utan förvarning. Hon skulle ta flyget hem, och bestämde sig för att ta en sväng inom och säga hej! Vi hann med en god middag ihop, och Una fick även chansen att ge tillbaka för min oväntade hårklippning (typ). Jag fick nämligen vara med när hon gjorde sin efterlängtade tatuering. Perfekt avslutning på resan!

 

Nu väntar de två sista dagarna vilka spenderas i Kuta. Sista stoppet innan taxin går till Denpasar och flyget hem till snöiga Sverige. Nu måste jag springa ned och kasta mig i en av de stora, brusande vågorna igen. Det är alldeles för varmt att sitta här uppe! Hej så länge.