linasresa

Efter tre timmars skumpande public bus, en halvtimmes taxi, och 45 minuters båttur var jag framme på ön Caye Caulker - paradiset exemplifierat! Sol, klarblå himmel, turkost vatten och gröna palmer. Det bästa av allt var att jag ÄNTLIGEN befann mig vid havet igen. Som jag längtat! Jag har fått se (och bada i) många vackra sjöar både i Guatemala och Belize, men inget slår det öppna havet. Underbart! Ett varv runt ön, kvällsdopp med hopp från "the split", och en god middag fick avsluta första eftermiddagen/kvällen på Caye Caulker. Efter det gick jag och lade mig tidigt, för nästa dag halv sex skulle ett av mitt livs största äventyr börja (jag visste bara inte att det äventyret involverade mer än att dyka The great blue hole...)!

 

Okej, låt mig ta det från början. Allt som kunde gå snett gick snett. Det började redan när jag kom till ön. Ett av mina största mål med den här resan var att dyka Blue hole, och Caye Caulker består av många dykcenter vilket fick mig att tro att allt var lugnt. Men efter hand som jag började gå runt och fråga, fick jag snabbt samma svar från alla - att det var fullt... Panik! Har jag rest runt halv jorden, till världens näst största barriärrev, också kan jag inte dyka? Efter otaliga försök kom jag till sist i kontakt med en man som ringade till den närliggande ön San Pedro, där det fanns en båt som skulle gå till Blue hole nästkommande dag. De hade en plats över till mig, och de kunde dessutom hämta upp mig på Caye Caulker. Wohoo!

 

I tisdags klockan 06.15 stod jag redo på bryggan, men där kom ingen båt... Efter en timme fann jag en person att fråga om vad som pågick, och jag fick då veta att båten gått i sönder och att de höll på att försöka fixa det. Något oroväckande redan där... Ytterligare en timme senare blev jag äntligen upplockad. De hade fått ta in en annan, mycket mindre båt, vilket gjorde att långt ifrån alla fick plats. Ungefär hälften av alla som stod på bryggan fick beskedet att deras snorkel- eller dyktur blev inställd, men jag var en av dem som fick komma med. Lycka! Något försenade, men äntligen på gång.

 

Efter två timmars båtfärd var vi framme vid Blue hole, och det kändes nästan surrealistiskt! Båten stannade precis mitt i det enorma hålet, och vi kunde se dess "kanter" runt oss. Häftigt! Dagen var perfekt för dykning: sol, blå himmel och fullkomligt klar sikt under vatten. Mitt första dyk var i Blue hole, 25 minuter långt (syret räcker inte längre när man går så djupt), med ett djup på 40 meter. Vet inte hur jag ska beskriva dyket på bästa sätt. Det var en otrolig känsla att befinna sig så långt ned under ytan, jag fick se både reefsharks och bullsharks, och dessutom hålets fantastiska sten- och korallformationer då man närmar sig 40 meters djup. Det blev många fantastiska filmer och foton med gopro:n som togs med ner, och jag lovar att visa er några av dem! Trots att det är omöjligt att fånga känslan på en bild, kan det ändå ge er ett hum om vad jag fick uppleva. Dyket gick bra, och jag blev inte påverkad alls av djupet. Skönt! Många upplever att de blir "höga", eller "fulla" när de kommer ned på cirka 30 meters djup eller mer. Så, dyk ett avklarat! Dags för nästa...

 

Vi gav oss ut ur hålet, och stannade vid ett revet Half moon caye några minuter därifrån. Ett 45 minuter långt dyk som för mig inte var annat än en plåga. Jag fick snabbt problem med min mask. Den läckte in vatten och jag hade svårt att få ut det på grund av det stora trycket, samt att den ändå läckte in nytt vatten direkt. Ja, ni kan ju tänka er... Havet i Belize är overkligt salt, så under 45 minuter kändes det som att någon skulle dricka tequila från mina ögon. Salt och citron, härligt...! Jag kämpade under hela dyket med att inte gå upp till ytan. När vi väl gick upp och jag tog av mig masken märkte jag snabbt att jag hade blod i hela ansiktet. Näsblod på grund av trycket och saltet. Mindre kul... Det tog ungefär en timme och massa sköljande i färskt vatten, innan jag åter kunde se något med mina rödsprängda och tårfyllda ögon...

 

Efter en snabb lunch var det dags för tredje och sista dyket på Long caye. Vid det här laget var jag tröttare än tröttast, och med något svullna ögon (!) var jag så nära att stanna i båten istället för att dyka. Jag är SÅ glad att jag bestämde mig för att genomföra det! Sista dyket resulterade i ett perfekt dyk. Ingenting gick snett. Fick se massor med färgglada koraller och fiskar, en stoooor sting ray och flera barracudor. Underbart! 45 minuters dyk på 17 meter fick avsluta min dykning i Belize. Dags att ge sig av hemåt!

 

Åh, jaså ni trodde att dyka i Blue hole var det stora äventyret jag berättade om i början? Nej åh nej, äventyret hade bara börjat... En två timmars båtfärd hemåt väntade, och mörkret började falla. Vi fick se en fantastisk solnedgång och det blev snabbt bäckmörkt, men med stjärnklar himmel. Helt plötsligt hörde, och kände, vi en hemsk krasch. Båten hade kört rakt på revet, och fastnade där. Efter det gick allt snabbt, vi blev tillsagda att ta på flytvästarna och hålla våra mest värdefulla ägodelar nära oss. Vi satte oss alla längst bak i båten, och en väldigt speciell känsla infann sig. Någon form av lugn blandat med skräck. På grund av vågorna slogs båten mot revet gång på gång, och det dröjde inte länge innan båten började ta in vatten... Vi kunde höra hur allt skvalpade runt inne på toaletten längst bak i båten, och våra fötter var under vatten. Allt var tyst, på något konstigt vis. Besättningen var duktiga, och gav oss information om vad som hände samtidigt som de desperat försökte få loss båten samt få tag på hjälp. Efter cirka två timmar kom räddningen. En liten roddbåt som, trots revet, kunde ta sig fram till vår båt. Sex personer i taget blev vi sedan slussade ut till en lite större båt som väntade på oss på djupare vatten. Efter ungefär femton minuters båtfärd var vi tillbaka på land, något omskakade.

 

Jag skulle träffa de andra för middag klockan sju, så på bryggan möttes jag av många oroliga ansikten eftersom jag aldrig dök upp, och ingen hade sett mig på hotellet. Efter att chocken lagt sig gjorde jag ett tappert försök att njuta av middagen, och vi dansade sedan hela natten tills ljuset tändes och musiken stängdes av. Märklig dag på många vis, men ändå en av de mest fantastiska. Jag kan nu checka av två saker från min lista: Dyka Blue hole och bli räddad från ett sjunkande skepp...!

 

Tredje och sista dagen var en fullkomligt avkopplande dag. Inga planer. Bara sol, bad, god mat och massa skratt! Hade även tid att promenera runt ön, fotografera och njuta av den lugna, härliga atmosfären. Klockan sju igår morse gick båten tillbaka till fastlandet, och därmed startade en tolvtimmars resa mot Mexico och Playa del Carmen. Näst sista destinationen på mitt äventyr!