Dag fem.

Sådärja, då hände det. Slut på turen för vår del! Eller i alla fall min. Idag blev jag sjuk. När vi vaknade i morse sa Frida till mig: "Tänk vilken tur att ingen av oss har blivit sjuka än". Det skulle hon inte ha sagt… Under förmiddagens lektioner kände jag mig allmänt konstig. Jag glömde bort att ta vätskeersättning igår kväll, och tänkte att den märkliga känslan jag kände säkert berodde på vätskebrist i den här värmen, eller på allt konstigt vi har stoppat i oss i matväg. Jag kände mig trött, men vi gav oss i alla fall iväg på dagens studiebesök, "MOH office". Vi hann inte vara där många minuter förrän det började snurra. Jag höll mig i bordet och försökte andas djupt, MOH var ju i full gång med att berätta för oss hur de arbetar där. Jag höll ut så länge jag kunde, men när det började svartna för ögonen fick jag till slut avbryta henne genom att säga. "Sorry, I have to sit down. I’m going to faint…" Resten är historia.


Med Fridas hjälp lyckades jag till slut ta mig hem. Har sovit hela eftermiddagen och Frida har servat mig med vatten, vätskeersättning och lite mat. Det har knackat på dörren stup i kvarten. Rykten sprider sig fort. Någon hade ringt vår handledare, Dr Chintha, som skyndade hit. Alla var väldigt oroliga för mig, och frågade om jag ville åka till sjukhuset. De tog min puls, och kände om jag hade feber. Jag förklarade att jag hoppas, och tror, att det bara är vätskebrist, och att det inte är någon fara med mig. De gick med på att avvakta tills imorgon, men fick mig att lova att jag skulle kontakta dem direkt om jag blev sämre. Jag mår mycket bättre nu, (så ni behöver inte vara oroliga där hemma). Jag har till och med fått i mig lite "rice and curry" med sockerärtor, och vad som smakade som ingefära. Gott! Vi fick förresten "rice and curry" med linsröra till lunch idag, riktigt gott det med! De har fortfarande inte förstått att vi vill ha mindre kryddor i vår mat än vad de har, men jag tror att jag har börjat vänja mig... Det bränner inte lika mycket i munnen längre! Hur ska det gå när jag kommer hem? Jag som knappt brukar krydda alls, och som till och med höjer lite på ögonbrynen då folk tar extra salt på redan saltad mat. Hjälp, jag kommer att bli en av dem! Mina smaklökar är förstörda!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0