Dag sju.
Klockan 04.30 ringde klockan. Vi tog snabbt på oss och packade det sista för att sedan gå ut till grindarna där vi skulle möta vår chaufför kl. 05.00. (Vi har, med hjälp från de på institutet, skräddarsytt en färd till de centrala delarna av Sri Lanka, som ska göras från lördag till söndag. Vi får alltså själva betala för chaufför, bil, bensin, hotellrum och mat, men det ska det väl vara värt!) Då vi kom till ytterdörren i vårt hus upptäckte vi ganska snart att den var låst. Vi kunde inte komma ut. Paniken smög sig på fort, då klockan strax skulle slå fem. Vi sprang runt i mörkret, kände på alla dörrar och på alla fönster. För fönstren satt galler, och varenda en av dörrarna var låsta. Hjälp! Vi hittade en telefon i allrummet, och bredvid den låg ett papper med olika siffror på, tillsammans med text på deras språk, Sinhala. (För oss, massa konstiga tecken.) Vi provade att slå olika siffror och till slut svarar en man i andra änden. Puuh! Efter en stunds förklaring förstod han vad vi ville ha fram, och skickade någon att öppna för oss. Vilken tur! På området är det fullt med hundar, överallt. (Det är det förresten på hela Sri Lanka.) När vi klampade ut där klockan fem på morgonen väckte vi även hundarna, så de började skälla argsint och springa mot oss från alla håll. Ännu mer panik! Frida började skrika på hjälp (vid det här laget trodde vi att vi skulle dö), och vår husmoder kommer plötsligt springande tillsammans med sin dotter. Räddare i nöden! Det blev personlig eskort till grinden, vilken lyx. Chauffören hade ännu inte anlänt, så vi slapp förklara vår försening. Istället var det han som var sen, men klockan halv sex dök han i alla fall upp, och då kunde vårt äventyr börja.
Vi lyckades få lite sömn medan det fortfarande var mörkt ute, men då det började ljusna gällde det att vara med. Vi ville ju hinna se så mycket av landet som möjligt! Första etappen gick till Kandy, en stad belägen precis mitt i landet. Vägen dit bestod av allt från fält, till djungel, till sjöar och till berg. Staden ligger högt upp bland bergen, så den avslutande sträckan var väldigt nervpirrande. Små, smala kringelikrokvägar, som ändå kördes i hög hastighet med eller utan möte. Spännande! Det var sagt att det skulle ta oss tre timmar att komma dit, men vi var inte framme förrän efter fyra och en halv. Det första vi gjorde var att åka till det hostel vi skulle bo, för att betala och lämna våra saker. Ägaren visade oss två rum, lika små och lika ofräscha, men med en väsentlig skillnad. Det ena hade dusch och toalett, det andra inte. Prisskillnaden: 1000 rupies för det med badrum, 650 rupies för det utan. Vi kostade på oss det lite lyxigare rummet, tänkte att det kunde vara värt de 25 kronorna extra! Boendet låg uppe på berget med en fantastisk utsikt över staden. Där tar det nog stopp i positiva saker att säga om rummet. Vi kan lämna det där. Låt oss bara säga att vi överlevde natten, det är allt…
Nu var det dags att leka turister tillsammans med alla de andra vita människorna som befann sig i Kandy just denna dag. Busslast med engelsmän, fransmän, danskar och ryssar kom från alla håll och kanter! Vi började med "Royal Botanic Garden", en stor turistattraktion med träd, blommor och växter i alla färger och former. Inte så mycket för oss, men det var kul att ha varit där. Vi fick ju se massor med apor som klättrade, hoppade och sprang överallt. Kul! Nu var det dags för lunch och vi bad chauffören att ta oss till något fräscht ställe som kunde tänkas ha "hopper", "pittu" eller "rotty". (Ni vet de där rätterna vi har blivit tipsade om av våra läkar-kompisar). Vår chaufför har något svårt för engelskan, och efter att ha gått runt en stund (vid det här laget var vi fruktansvärt hungriga), stannade han vid KFC, pekade och frågade: "Okey?". Det blev inte riktigt den mat vi hade tänkt oss, men hungriga som vi var fick det gå an. Vid närmare eftertanke var det nog rätt bra att han tog oss dit. Vi behöver kött och vi behöver fett – och det nu! Det blev en kycklingrulle med pommes. Oj vad gott! Det satt fint efter en vecka med ris och bröd. Mums!
När vi var mätta och glada igen var det dags att gå vidare till ett buddhistiskt tempel vid namn "Temple of the tooth". Templet är även det en stor turistattraktion, inte bara för oss västerlänningar, utan även för buddhister på Sri Lanka och buddhister från många av Asiens andra länder. Ett intressant och vackert besök. Förutom alla målningar och statyer fick vi även skymta några buddhistiska munkar, en elefant och ännu fler apor. Efter templet körde vi upp till en utsiktsplats på berget. Vilken underbar utsikt! Vi hade kört ännu högre upp än vad vårt hostel låg, och kunde därifrån se ut över bergen och staden. Vi stannade en stund för att fotografera, och sedan bar det vidare. Vi kände att vi hade fått nog av chauffören, så vi lämnade honom vid boendet för att ge oss ut och utforska staden på egen hand! Tre timmar i vimlet blev det, vilket var mer än nog i värmen blandad med alla människor, all trafik och alla ljud och lukter. Man blir trött väldigt fort här kan ni tro! Vi hittade ett mysigt bageri, dit vi gick för att försöka få upp blodsockernivån. Vi köpte var sin stor, kyld vattenflaska och en kaka med namnet "nice cake". En ljus kaka, likande vår cookie hemma, med massor med socker på! Vid det här laget satt vi i princip och sov rakt upp och ned på var sin stol i bageriet, så kakan och vattnet var välbehövligt! Efter pausen fick vi ny energi att ge oss ut i folkmassorna och röran igen. Vi avslutade dagen med att sätta oss vid sjön i hjärtat av Kandy. Här njöt vi av solen som började gå ned, och av den vackra utsikt vi skådade framför oss. Härligt!
Väl tillbaka på rummet var det dags för kvällsmat. Det enda vi hade hittat snabbt och lätt, som vi med säkerhet kunde äta, var några bitar bröd från samma bageri som vi fikade på. Vi köpte två brödbitar var som såg som våra korvbröd där hemma. Efter en stunds diskussion under måltiden kom vi dock fram till att de smakade mer som en blandning mellan korvbröd och wienerbröd. Gott va? Det var vår kvällsmat det, men det gick an. Klockan var nu halv sju, och vi var mer än redo för sängen. Det hade varit en lång dag och vi var som vanligt totalt utslagna av det varma klimatet. Frågan var bara om man skulle få sig någon sömn i det där hemska rummet? Hoppas det! God natt.
