Dag nitton.
Idag var vi på en skola här i Kalutara, med barn i åldrarna 5-16 år. Sammanlagt 900 barn uppdelat på 22 klasser, två till varje årskull, med 38 lärare. Här fick vi delta under ett ”School health programme”, där en MOH (”Medical officer of health”) undersökte alla barn i årskurs ett, fyra och sju, med hjälp av två PHI (”Public Health Inspectors). Barnens ögon, mun och hud undersöktes, och man lyssnade även på hjärta och lungor, precis som den gången vi var i Beruwala och deltog i ett ”Health promotion programme”, minns ni? Det var många barn som skulle undersökas, så efter en stund gick vi istället runt och tittade på klassrummen, och träffade några av barnen och lärarna. De fnissade, pekade och samlades runt oss vart vi än gick. Jag hade tränat in några enkla fraser på Sinhala för att kunna få kontakt med barnen. ”Nama mokada? Mahgah nama Lina.”, sa jag till dem, och fortsatte med ”Kohomada?”. Enkelt översatt: Vad heter du? Jag heter Lina. Hur mår du? Inte helt enkelt, men jag gjorde så gott jag kunde i alla fall! Efter att ha arbetat på en skola i ett och ett halvt år var detta studiebesök speciellt roligt för mig. Spännande, och intressant, att se hur skolverksamheten fungerar i andra delar av världen än Sverige.
Efter nudellunchen (jodå, fortfarande gott) träffade vi en kvinnlig doktor som vi skulle ha en diskussion med angående ”Dental health promotion”. Det var inte mycket till diskussion. Kvinnan i fråga satt på en stol bredvid oss och läste innantill från olika papper och böcker som hon hade med sig. Någon ögonkontakt var det knappt tal om, och då jag försökte ställa någon fråga fick jag inget svar. En rätt värdelös eftermiddag om jag ska vara ärlig! Hade hon i alla fall läst något intressant, men hon läste bara olika register, yrkestitlar och sjukdomar. Synd! Nog om det. Som tur var pågick ”diskussonen” bara strax över en timme, vilket betydde att vi hade lite av eftermiddagen kvar att spendera utanför skolområdet. Vi hade inte sett solen eller havet sedan i söndags, så vi visste precis vart vi skulle!
Just precis – havet! Efter en timmes bad låg vi på våra badlakan och njöt av att se solen gå ned. Underbart! Första dagen sedan vi kom då det inte bildades mörka regnmoln vid fyra. Vilken tur vi hade! Denna dag, om någon, behövde vi verkligen ligga kvar i solen och njuta, lääänge. Då det började mörkna tog vi en tuktuk in till Kalutara för att köpa frukt och vatten, och där blev vi faktiskt kvar till det blev mörkt (tro det eller ej, vi som är så försiktiga av oss!). Det var roligt att se Kalutara på kvällen, med alla människor och alla ljus. När klockan blev sju tog vi ändå en tuktuk hem, man vill ju inte utmana ödet alltför mycket… Nu har vi precis ätit vår kvällsmat, samma som vanligt, och ska strax mumsa på lite ananas. Vi har köpt hem ananas, papaya och vattenmelon så det ska räcka hela veckan ut. Resten av kvällen ska vi ägna åt studierna, vi har mycket att göra – på liten tid. God natt då.
Några av lågstadiebarnen under en rast.
Ps. Igår hade jag en lite längre stund till internet, så jag lade in några bilder till gamla blogginlägg. Håll utkik! Det kommer fler så fort jag har tid.
